Att fylla 30 år är inte så farligt. Det är en tid för reflektion. Att se tillbaka på sitt liv på riktigt för första gången. Reality check, första instansen är avverkad. Dags för summering, reflektion, insikt och lärdom. Sen kan vi gå vidare i livet.
Mycket har hunnit hända sen jag senast skrev här inför semestern men min 30-årsdag måste väl ända vara det största. Vill börja med att avdramatisera allt det där med 30-årskrisen. Det var inte så farligt faktiskt. Det är jobbigare att vara 29 år och höra allt snart-är-du-30-tjat ifrån nära och kära. Väl fyllda 30 upphör allt det. Ungefär som man med ålderns rätt förtjänar att inte trakasseras mer.
Väl fyllda 30 börjar man faktiskt känna sig ung på nytt! Det är 10 år upp till 40 och man är tillräckligt erfaren nu för att veta att man ska ta vara på varje, år, månad, vecka, dag. Vilka tio år det kan bli! Vilka tio år det kommer bli! Allt man inte vet, oförutsädda händelser och det faktum att det enda förutsägbara är att massa oförutsedda saker kommer inträffa.
Är det min tur nu att kapitalisera, skaffa hus, bil, barn och etablera mig här i samhället. Politiker och företag vänder sig primärt till mig. Antingen landar jag mina drömmars villa eller blir jag måttligt framgångsrik men förhoppningsvis väldigt lycklig.
(Läs mer…)
