Vad är egentligen vitsen med trycksaker idag? Varför ska företag och privatperson behöva arbeta med något i pappersform alls? Visst borde utvecklingen gå snabbare? Varför gör den inte det då kan man ju fråga sig?

Brev
Jag blev så fascinerad av AMS (arbetsförmedlingen.se) rutin på nätet för registrering av arbetskraftssökande företag. Så här ser deras ”enkla” rutin ut:

1. Registrera bolaget på ams.se

2. Mottag mailbekräftelse

3. invänta manuellt godkännande från AMS (2-3 arbetsdagar)

4. Ta emot manuellt godkännande från AMS via mailen

5. Få användarnamn och lösenord utskickat till sig via vanlig analog post!!!

I detta brev fanns inte en skriven länk till sidan dit man loggar in på ams.se. Den biten fick man lista ut själv. Förstå vilken onödig skövling av regnskog och vilken puckad rutin detta är!? Statligt ägda Arbetsförmedlingen dit våra skattepengar går har inte utvecklats bättre än så här? Vad är då vitsen med statligt ägda företag och organisationer om de bara blir trötta och efterhängda?

Mitt företag Gravity Hill är ca 1, 5 år gammalt och jag tror vi totalt har en halvfull pärm på kontoret med ca 100% papper från just statligt ägda företag.  That’s it!!! Vore det inte för dessa statligt flitigt pappersproducerande företag så skulle det inte existera. All övrig kommunikation går digitala vägar.

Vad är då anledningen till att det fortfarande skickas papper fram och tillbaka mellan företag och privatpersoner? Jo, en del säger att det har med kontrakt att göra, att det måste finnas en manuell underskrift. Men vad är det som hindrar oss från att göra det digitalt? Tekniken är ju redan framtagen. Allt du behöver är en muspil och en ritprogramswidget som går att infoga i datorns textprogram. Jag fattar egentligen inte problemet?

Tidningar
Hur många gratistidningar får ni varje vecka i brevlådan? I fredags damp det ned 3 tidningar i min: Södermalm, Södermalmsnytt och Red Pages. Läste jag dem? Nej. Hamnade de omedelbart i papperssorteringen? Ja! Red Pages är bara ett sätt att packetera reklam i tidningsutskepnad och trycka in det i hushåll vars brevlåda är utsmyckad med ”Ej Reklam skylten”. Södermalmsnytts senaste upplaga hittar jag på sodermalmsnytt.se om jag önskar läsa den. Vilket jag inte gör av princip eftersom de paketerat ett tidningsformat och ett analogt tänk i en digital form (pdf), och det fungerar uteslutande aldrig!

jag fattar mig inte på folk som väljer att ta emot reklam i brevlådan, eller som jag kallar det ”analog spam”. För det är verkligen vad det är per definition. Säljbudskap utan demografisk, behovsmässig och knappt geografisk precision. Vem vill ta emot det?? Jag kan förstå behovet om man råkar ha en icke vinterbonerad villa med vedeldad öppen spis.

Sedan har vi alla gratistidningar i tunnelbanan. Metro och City bl a. Metro med ny upplaga varje dag medan City satsat på ett mer kvalitativt upplägg med 3 utgåvor i veckan. Vilket otroligt slöseri med pappar och i förlängningen skog! Sedan blir lästa och olästa tidningar liggande i tunnelbanevagnarna och på perronger. Det ska sägas att de flesta är duktiga och kastar dem i återvinningen men långt ifrån alla.

Om 10 år borde allt vara digitalt
Jag ser ingen anledning att all information som skickas emellan oss är digital om tio år. Om man tänker på det så känns det ganska logiskt.

1. Det går snabbare. Både att skriva och att skicka. Du kan ju på 30 sekunder skicka något till andra sidan jorden.

2. Det är i många fall interaktivt

3. Det är larvigt mycket miljövänligare. Tänk all pappersförbrukning och all skog som skövlas för den. Om möjligen kan ju det iof vara dåligt för skogsrika Sveadalas export.

4. Det är enklare.

5. Det är gratis, digitala frimärken finns endast för välgörenhetsyften.

6. Det för kommunikationen framåt och mänsligheten blir allt bättre på att kommunicera med varann.

7. Det  är roligare )) tänka bara alla roliga smileys! :-S

8. Det är säkrare.  Sist men inte minst!!! Med modern teknik kan vi backa upp både online och lokalt. Bara när du skickar ett vanligt epostmeddelande existerar det helt plötsligt både på din doator, en server och mottagarens klient.

Ok det känns ganska uppenbart att vi  kommer närmare den analoga kommunikationens död. Den kommer säkert dock att existera i någon form för nostalgins skull på något sätt. Men jag är frustrerad för det går för sakta, framförallt för de statligt ägda bolagen vilka man tycker borde ligga i teknikens framkant. Sedan har jag svårt när människor av ålder slutar intressera sig för samhällets utveckling och tycker allt var bättre förr. Hade vi velat utvecklas så hade det gått bra mycket snabbare också! Vi borde ifrågasätta mer! Vi borde våga granska och tänka mer kritiskt i sådana frågor som denna. Varför är saker som de är och varför har vi inte kommit längre och hur ska vi gör för att ta första steget? Länge leve den digitala eran och död åt brev och papperstidningar och alla företag som producerar det!

Testar wp iPhone app men dumt nog verkar den inte ha någon fotofunktion. Dvs att jag kan ta en bild från min iPhone och slänga upp i t ex detta blogginlägg. Dåligt wordpress!

…eller funkade det?

Att fylla 30 år är inte så farligt. Det är en tid för reflektion. Att se tillbaka på sitt liv på riktigt för första gången. Reality check, första instansen är avverkad. Dags för summering, reflektion, insikt och lärdom. Sen kan vi gå vidare i livet.

Mycket har hunnit hända sen jag senast skrev här inför semestern men min 30-årsdag måste väl ända vara det största. Vill börja med att avdramatisera allt det där med 30-årskrisen. Det var inte så farligt faktiskt. Det är jobbigare att vara 29 år och höra allt snart-är-du-30-tjat ifrån nära och kära. Väl fyllda 30 upphör allt det. Ungefär som man med ålderns rätt förtjänar att inte trakasseras mer.

Väl fyllda 30 börjar man faktiskt känna sig ung på nytt! Det är 10 år upp till 40 och man är tillräckligt erfaren nu för att veta att man ska ta vara på varje, år, månad, vecka, dag. Vilka tio år det kan bli! Vilka tio år det kommer bli! Allt man inte vet, oförutsädda händelser och det faktum att det enda förutsägbara är att massa oförutsedda saker kommer inträffa.

Är det min tur nu att kapitalisera, skaffa hus, bil, barn och etablera mig här i samhället. Politiker och företag vänder sig primärt till mig. Antingen landar jag mina drömmars villa eller blir jag måttligt framgångsrik men förhoppningsvis väldigt lycklig.

Springsteen sjunger ”Oooh Growing Up” från de tidiga dagarna i New Jersey och jag har aldrig reflekterat över det först nu. Perioden 20 till 30år har varit självförverkligandets tid, en enda lång blind egotripp. Vad kan jag bli bra, bättre bäst i? Musik, fotboll, tennis, pingis, programmering, webb, otaligt antal tv-spel, mode, resa, poesi, kvinnor, kärlek, livet. Jag vill bli framgångsrik, nu, här direkt! Springsteen sjunger några år senare ”mabye we ain’t that young anymore”.

Jag var alltid yngst, alltid! Lilla Pelle bland poalre och på jobbet. Fan va alla är gammla tänkte jag. Så gammal kommer jag kanske aldrig att bli och om jag blir det så kommer jag inte ha jeansen så där gubbhögt och bojkotta seglarskorna och vattenkammat. Fan va gubbigt! Skräcken att tappa greppet själv, likt dessa grådaskiga Beatles eller Rolling Stones älskande äldre män stå blind inför sitt eget modemässiga förfall. Så kommer ALDRIG jag bli. Jag kommer åldas med värdighet och hålla min stil ajour, vägra förfalla. vägra!

Måste bli framgångsrik! Varför? För att bli rik såklart! Varför? För att bli populär såklart, speciellt bland kvinnorna. Om jag inte kan bli framgångsrik måste jag differentiera mig. Folk ska se på mig och imponeras av min stil. Hur kan jag differentiera mig utan att sticka ut för mycket och bli ett freak? Äsch skit i det där med egen stil, jag blir framgångsrik istället, det är bättre!

Så här har jag tänkt större delen av mitt 20 till 30. Vet inte om det är helt normalt. Vissa människor verkar så mogna, stabila, säkra. De står på en enorm plattform av självkänsla. De visst vad de ville samma sekund de kom till livet. De föddes, en sekund senare tänkte de:  jag måste komma in på Chalmers, Handels om jag ska nå mina mål här i livet. Precis så tänkte det första minuten i livet. Ogillar dem inte, avundas dem inte heller…

Jag är glad att vara 30 år och jag känner att resan till 40 kommer handla om helt andra saker än självförverkligande, attityd, desperat törst att bli framgångsrik och beundrad. Jag är fortfande trots allt ”bara” 30 och semivuxen. Jag är fortfarande barnslig, fan jag lirar ju Xbox! Tror kanske att jag kommer fortsätta med det livet ut. Det känns så ivf.  När man en dag ska ha barn är nog även det ett sorts självförverkligande, fast genom barnet. Kopplingen till barnet som är omöjlig att förstå för den som inte fått erfara det.

Det är nu ens högt uppsatta förväntningar på livet ska landa i npgon typ av sanning och man kan slänga sig med klyschan: ”det vart inte som man tänkt sig men det vart bra ändå”. Ligger mycket i den nötta klyschan trots allt med betoning på ”det vart bra ändå”.  Med det inte sagt att man gjort sitt som människa eller att man inte fortfarande kan nå framgång i livet.Men här har vi vår första realitycheck . Jag har spurtat genom livet i hopp om att nå framgång så snabbt som möjligt så snabbt och fokuserat att jag inte tittat upp och refklekterat först nu.

Detta är min refkeltion. Datumet är 2009-09-07 och jag är 30år gammal/ung.

Imorgon är det sista dagen på jobbet, sen är det dags för semester i ett par veckor. Jag har jobbat konstant i snart ett år nu utan längre uppehåll. Jag kan se tillbaka på det året och vara aningen stolt. Vi startade upp Gravity Hill oktober 2008 och lyckats gå runt och hämta ut löner från första månaden. Sedan har omsättningen sakta men säkert ökat månad för månad och vi står nu ekonomiskt stabilt till sommaren. Det är skönt att kunna ta semester med den magkänslan!

Gravity Hill är mitt första och säkert inte sista företagsbygge och jag är förvånad av den energi och motivation till att arbeta jag vunnit. Jobbet ska inte ses som ett nödvändigt ont för att få sin inkomst eftersom det utgör alldeles för mycket tid av våra liv. Jag vill inte sitta och vänta ut mitt liv på de små förgyllda lediga stunderna eller på att bli stenrik, jag vill ha kul på resans väg också.

Jag tror inte på det där med att disciplinerat sitta på kontoret för att minst få ihop 40h i veckan. Jag har aldrig trott att antal timmar är det som styr ens arbetsprestation. Det är sjukt överskattat på så många arbetsplatser och sitter djupt rotat i jantelagens och de gamla stämpelklockornas Sverige. Jag mår personligen dåligt av att bli för tidsmässgt och geografiskt inrutad. Man börjar känna sig som en robot till slut.

En annan sak som jag kraftigt måste ifrågasaätt är det där med arbetstider. Vem var det som sa att alla människor gillar att gå upp halv sju på morgonen? Jag ger mig fan på att de flesta tycker det är sjukt tungt och att det egentligen är för tidigt. Men så ska det vara för så har det alltid varit….eller? Jag har varit på ett antal arbetsplatser i min karriär och på samtliga finns det folk som gärna peakar en för att man råkar glida in 09.30 – 10.00. Det är lätt irriterande för vad spelar det för roll?! Jag kan tom välja (kors i taket) att samma dag gå hem kl 16.00 och det kan fortfarande ha varit en mer produktiv dag än en vanlig nine-to-five dag. Låter det konstigt eller känner ni igen er?

Det är inte så att jag tror att man kan springa runt och flumma hela dagarna men jag tror det kan vara nyttigt att skifta arbetsmiljö och att ibland vara lite kreativ och skapa momentum. Med det menar jag att söka upp händelser, det kan vara ett möte med en främmande person,  att man provar på något man inte gjort eller bara helt enkelt skifta miljö.  Dagens teknik infriar ju alla möjligheter att arbeta ifrån i stort sett vart som helst.I slutänden handlar det ju om att fånga den energi som du behöver för att kunna göra ett bra jobb.

Jag tycker det är skönt att vara min egen chef här och är tacksam för att jag har möjligheten att vara så pass flexibel. Det har hjälpt mig hitta min energi till att göra ett bra jobb, för det har jag gjort detta år! …och nu är det dags att ta semester!

Land & Rike gick från klassisk annonsförsäljare till fullskaligt mediehus med bäst kompetens i sitt område på marknaden. Bakom förflyttningen av varumärket ligger vår systerbyrå Cabomba som ytterligare en gång hittat en unik position på en hård marknad.

I samband med detta valde Land & Rike att göra om sin webbplats och glädjande nog välja Carnaby som ny webbyrå för det uppdraget. Nu är en förstaversion av webbplatsen klar och ligger live. Vi gillar specifikt den lättsamma och positiva tonalitet och form som vi tillsammans med Cabomba och Land & Rike tagit fram.

I samband med lanseringen utfärdade man en tävling med en exklusiv resa i potten som man lade en peng på i Dagens Media. Denna gav en bra push för den nylanserade webbplatsen och fångade mediasveriges uppmärksamhet.

Uppdraget med Land & Rikes webbplats är långsiktigt och en plan för utveckling av den nu funktionellt ganska primitiva webbplatsen har tagits fram. Det handlar om att jobba med synligheten i sökmotorer och att successivt bygga ut webbplatsens struktur och funktion samt att parallellt jobba med kampanjer från tid till annan.

Vill passa på att tacka medarbetare på Carnaby och Cabomba samt Richard & Anki på Land & Rike för ett bra jobb!

www.landochrike.se

Gamla call centret Excellent som köptes upp av Aditro har brutit sig ur och börjat om med ett ny varumärkessatsning ska man ny ta marknaden med storm. Vår ena systerbyrå Cabomba ligger bakom den nya varumärkesplattformen och vår andra systerbyrå Odd Scouts har bl a tagit fram logotyp och printmaterial. Nya namnet är GoExcellent och är ett uppfräschat koncept på gamla Excellent kameljonten.

Gravity Hill har tagit fram GoExcellents nya webbplats som i detta steg 1 primärt bara ska informera om det nya bolaget och kommunicera dess marknadsapproach på ett tydligt och snyggt sätt. Vi har en plan för hur webbplatsen ska utvecklas och hoppas på att tillsammans med GoExcellent få fortsätta utveckla och marknadsföra deras webbplats och närvaro på Internet.

Läs hela Dagens Medias artikel om satsningen här

Se den nya webbplatsen vi tagit fram här

Jag och min vän/kollega Dan Rasmussen på Carnaby Solutions har startat ett nytänkt fancommunity för Hammarbyfotboll. Webbplatsen heter hammarby-fotboll.se och är grundad på en WordPress MU (BuddyPress) installation. Grundtanken är att engagera Hammarbysupporar att aktivt följa eller tom upprätta en egen blogg på vårt community.

Kontentan blir en ärligare och intressantare debatt kring Hammarby och Allsvenskan.Vi är trötta på tråkig, opartisk, feg och formell sportjournalistik som t ex Fotbollskanalen, fotbollsExpressen, Aftonbladet m fl står för. Detta gäller inte bara deras artiklar utan även krönikor och lagspecifika bloggar.

Vi känner så många som har så mycket vettiga åsikter som aldrig kommer ut i supporterleden. Vi vill ge dem en plattform för att göra sina röster hörda. Detta är syftet med hammarby-fotboll.se.

Utöver bloggdelen har vi eftersnackschatt och på sikt även en demografisk kunskapsbank på gamla klassiska Hammarbyspelare.

Nu fokuserar vi närmast på derbyt mot AIK på torsdag. Kika in och läs några tankar från supportarna själva.

Ett smakprov på Paul Simons sjuka sinne för låtskrivande och en hamondorgel som ger en rysningar i RnBs guldgosse Anthony Hamiltons låt ”Scince I Seen You” är delar av Majs lista. Lyssna på LeMarcs fina ”Ända Till September” live från senaste framträdandet på Cirkus. Det borde beröra dig någonstans, även om du är hårdrockare, underground eller hardcore anhängare.

-
-

Majlistan

1. Me And Julio Down By The School Yard – Paul Simon
2. Wild Wood – Paul Weller
3. Born Under A Bad Sign – Pengarbrodern
4. If You Need Me – Wilson Pickett
5. Scince I Seen You – Anthony Hamilton
6. What Have I Done – Anna Ternheim
7. Night Train – Amos Lee
8. Ända Till September (live) – LeMarc
9. Sullivan Street – Counting Crows
10. Cross The Line – John Legend

Hämta spotifylistan här

Gravity Hill ha gett det nya eventbolaget Excelsior Event ett ansikte på Internet. Med en ny webbplats och logotyp är det dags för Excelsior att ta upp kampen mot sina namnkunniga konkurrenter.

Excelsior Event skapar upplevelser och evenemang i olika former. Incentiv resor för företag, ex. biljetter till de mest attraktiva konserter, fotbollsmatcher och föreställningar. Man erbjuder spännande upplevelser runt om i världen i de mest pulserande städerna. Detta gör Excelsior Event med kunnig personal på plats för att kunna hålla hög service till de olika aktiviteterna.

Uppdraget bestod i att ta fram en grafisk profil samt logotyp och webbplats för nystartade Excelsior Event. Vi skapade en enklare webbplats med funktioner som möjliggör för Excelsior själva att uppdatera sina evenemang och bilder.

Se resultatet här: www.excelsiorevent.se

Jag undrar, vem hade lagt märke till en nedklottrad t-banevagn eller en psykotisk kvinna på Liljeholmsbron om de inte kom från Konstfack som verkar funka som en slags licens för att bete sig som en idiot. Konstfack payoff borde lyda: ”Med rätten att bete sig som en idiot”.

Jag och Natasha hade just kommit hem till lägenheten på Hornstullsstrand från en lång bilfärd från Åre. Natasha ställer sig sedvanligt och röker sin kvällscigg på balkongen då plötsligt ropar på mig. På Liljeholmsbron ca 150m från där vi står kämpar en galen kvinna mot två civilare inför en skara chockade gångtrafikanter på bron. Kvinnan är Anna Odell som fejkar en psykos, vilket så klart vi där och då hade lite svårt att räkna ut. Vi ser en kvinna som vill ta sitt liv och hoppa ned i det svarta iskalla vattnet och två hjältar som med nödvändigt våld hindrar henne ifrån det. Kampen pågår i flera minuter och fröken Odell bjuder på förutom ordentligt fysiskt motstånd en rad oförskämdheter och svordomar innan hon forceras in i bilen. Snacka om att man hade detta ögonblick på näthinnan ett par dagar. Det kändes sjukt verkligt där och då!

Min första reaktion när Anna Odell ifrån Konstfack nu dyker upp på huvudnyheterna är såklart förvåning. Jag var ju där, det var ju på riktigt!? När jag sedan hör intervjun med Anna och läser om hennes uppsåt och version av vad som hände den där kalla aprilkvällen blir man aningen skeptisk.

Anna vad jag kunde se vart varken misshandlad eller förnedrad där på plats, snarare tvärt om. En provokation ämnad att sätta dit människor och ett knivhugg i ryggen på samhället som ska berättigas med att det är konst. Bakom kulissen att Anna är ute efter hur samhället behandlar stackars psykiskt sjuka människor finns en enorm ego tripp. Anna är inte dum, hon hoppas på att detta skulle få just ett så här stort genomslag och är väl medveten om ev juridiska konsekvenser. Det är ett pris hon är villig att betala för att få bygga sitt personliga varumärke och få till offentliga genomslag som innovativ och kontroversiell konstnär.

Om du tycker att Anna är  någon typ av samhällshjälte som lyft på en sten och avslöjat att psykiskt sjuka människor faktiskt är diskriminerade i samhället och att de inte behandlas som andra människor så är du grovt missledd. Vad är det Anna egentligen försöker bevisa här? …eller är hennes uppsåt och syfte något helt annat?

Jag tror Anna Odell är väldigt nöjd med uppmärksamheten och kommer försöka använda den som en språngbräda för karriären. Jag tycker inte hon avslöjat eller åstadkommit något som är i närheten värt den förstorade uppmärksamhet detta har fått.

Jag vill inte ge mig in i debatten om vad som är konst eller inte, då vinner alltid konstens väktare, utan bara konstaterar att detta är dålig konst på samhällets bekostnad till vinst för upphovsmannen i form av att slå igenom mediebruset och bygga sitt personliga varumärke samt få 50.000 Googlesökningar på sitt namn. T.o.m jag hjälper Anna genom denna bloggpost, så Anna vinner oavsett, alla publicitet är bra publicitet regeln i detta fallet.

Vad jag såg på balkongen den där kalla aprilkvällen var inte konst, det var manipulation och provokation på samhällets bekostnad. Skattebetalarna betalar insatsen samt Annas studiebidrag. Detta är inte så långt ifrån händelsen i t-banan när några andra konstfackelever klottrade ner en tunnelbanevagn. De dödskallarna var dock inte lika smart som Anna och misslyckades med att bygga sina egon.

Jag undrar, vem hade lagt märke till en nedklottrad t-banevagn eller en psykotisk kvinna på Liljeholmsbron om de inte kom från Konstfack som verkar funka som en slags licens för att bete sig som en idiot. Konstfalck payoff borde lyda: ”Med rätten att bete sig som en idiot”.